I fredags rev vi ner byggställningarna på framsidan av huset, började städa upp gårdsplanen och gjöt "pålpallar".
Lördagen for åt att för min del städa bort brädor och plocka upp spik, och de som var bra på att bygga fick lägga upp vindskivorna och isolera på sista sidan. Nu får det blåsa hur mycket det vill!
Dagens dag har tillbringats under nocken vid balkongen, några undertaksbrädor har fått spikar i sig och en del panel har blivit snett sågat.
Jag har funderat mycket nu i helgen. Och byggt en hel del också.
Idag kom jag fram till en insikt. På fredagarna är både jag och byggaren taggade att bygga. På lördag morgon finns det inte en själ som skulle kunna dra mig ifrån sängen. Inte ens bygget lockar på lördagmorgon. När jag väl kommit ur sängen till förmiddan går det hur bra som helst att vara vaken.. ända till lördagkväll, då kommer nukkumatti och jag tråkar ihjäl av trötthet. På söndagmorgon är jag uppe innan tuppen. Tjatar om bygget och durasellar runt i lägeneheten.
Precis tvärt om är det med byggaren. Han är uppe redan innan han far och sova på lördag och sover länge på söndag morgon. Jag tror att jag bara måste acceptera det. Vi är olika sorters sovare.
 |
| Byggställningarna är borta |
 |
| min fina pålpall |
 |
| så arkeologerna ska veta vem och när huset byggdes |
 |
| nu får he snart böri blås. |
 |
| varmt och skönt med myki isolering. |
 |
| Fädi! bara resten kvar! |
/Martina, lördagstrött och söndagspigg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar