mera levande

Det finns en orsak varför det blivit så lite uppdaterat på senaste tiden, jag har ett liv.
I torsdags for jag och hämtade arbetslistan för början på juni, sen bar det iväg mot Purmo.
 
Efter att ha varit i dvala och endast överlevt vintermånaderna, känns det nu som att jag på riktigt börjar leva igen. Jag har så mycket energi, jag vill verkligen leva i tillvaron, inte bara överleva tillvaron. Så efter att ha varit bara några timmar hemma tog jag hunden med och for ut på cykeltur på nyskrapad väg. Efteråt blev det lite chill hos farmor. Knäna mådde bra efter cykelturen, jag är innerligt tacksam!
På fredag for jag till Sexsjöstrampen och solade med en vän, vi var ut på roddtur på havets stora vågor.. eller vi skulle ut på havets stora vågor, men det var vindstilla på hela sjön, så vi fick nöja oss med det. Mot eftermiddagen for jag ut med häst och kärra, Lori börjar bli gammal, lunkar på i saka mak. Jag vet inte vem av oss som njöt mer efteråt, jag som fick rykta eller han som blev ryktad.
Lördagen spenderades också till största del utomhus, tog fram gamla moppen. Jag kände mig som 15 år igen. Det var roligt! Var också ut med lillsami på promenad. Vi kom ganska bra överens. Idag på eftermiddagen for jag och hälsade på en gammal vän. När det inte längre finns några ord, går det bra att bara sitta och njuta av en chokladstång. Ibland är ord överflödiga, åtminstone ifall man inte kommer ihåg betydelsen av dem. Ikväll var jag till villan, det var riktigt skönt att inte göra någonting alls. Bara sitta, tänka, njuta, elda och titta ut mot havet.

22 är en bra ålder, tillräckligt gammal för att förstå att njuta, tillräckligt ung för att kunna göra det. Och det är skönt att ha byggledigt ibland! Jag känner mig mer och mer levande. Härligt!

/Martina, som inte bara överlever.