sockermonstret

Detta inlägg publiceras som den 26.12. Jag var för sent ute, nu igen. Så vi låtsas att det ännu är onsdagen den 25.12.

Det är bara att konstatera att, jo, jag tycker om socker. Jag blir så pigg, så glad så överlycklig av att äta allt med socker i. Och julskinkan var det godaste jag har ätit i år. Och tjälknöl, rökt älgstek, köttbullar och..  ja jag älskar att äta julmat. Och efterrätter, jag älskar efterrätter. Cheescake, snickerskaka, kladdchokladkaka och ännu till mellanmålen som består av konfekter, julgodis, pepparkakor och choklad i massor. Tur att julen bara förekommer en gång om året!
Och jag älskar umgåsning under jultiden, massor med folk och bekanta att träffa.
Jag uppskattar julen bara mer och mer ju äldre jag blir. Inte bara pga maten och vännerna, utan hela julbudskapet.

Ikväll träffade jag min alldeles nya granne, så underbart vackert skapad. Han är så söt, ljuvlig och så oskyldig, alldeles oförmögen att göra något annat än att finnas till och ta emot kärlek och omvårdnad.
Han är nog en otrolig skapare, Han som till och med får krumelurerna i öronen att se bra ut. 

Julen innebär också väldigt mycket stress och prestationer för många människor, jag önskar att man kunde slappna av för en stund, kunna andas ut, bara finnas till och känna sig älskad under julen, för det är ju det man är. Älskad, önskad, planerad i en helhet.
En mycket klok vän till mig sa en gång "Man behöver inte räcka till. Det räcker att man finns till. Allt utöver det är bonus."  

Dagens tankeställare kom under det som kändes som min fjärde jullunch idag. "Ät så länge du kan, för när du vill, men inte kan, önskar du att du åt så länge du kunde." Det här sparar så mycket kraft i längden och man blir en så mycket mer fokuserad byggare och trevligare medmänniska. Påminn mig om detta om jag någonsin kommer på tanken att börja sockerstrejka igen.

/Martina, som numera njuter av det värsta jag visste, att äta julmat och choklad, med familj som älskar mig.
För hör på nu, Vi är ju trots allt planerade in i minsta örondetalj, och ovärderligt älskade.