grundmåla hop nr 2.
For till måleriet 9- tiden, konstaterade efter att jag blandat målet att målrullen är värdelös. For till Pasi's och köpte ny. For tillbaka till måleriet och började på i rask takt. Konstaterade sen att, näe, målet torkar inte i fuktigt väder och 2+grader. Hämtade svärfars varmluftsblåsare och försökte få den att blåsa, efter många försök och några samtal blåste den riktigt bra, panelen blev också torrare.
Målade vidare i gott humör, när jag hade 45 brädor kvar tog målblandningen slut. Jag hade då målat 60 st, dvs mer än hälfen. Funderade då på att ta en matpaus, men tänkte att, det är ju inte ens hälften kvar, jag äter när jag är färdig. Jag har blivit ganska bra på att beräkna målmängd, summerade att 3 liter borde räcka och blandade snabbt ihop mera mål.
Min målade hop började bli hög, det var svårt att få upp brädorna på varandra till blåsaren så de skulle torka. När jag hade 35 kvar, tänkte jag att det går att måla klart med lite "f n anamma" känsla. När det bara var ca tjugo kvar bytte jag taktik, jag började tävla vem som vinner. Martina som ger upp och inte orkar eller Martina som kämpar och målar tills allt är klart. Jag valde att heja på kämparMartina, och jag tycker om att vinna. (eller ska jag uttrycka det som att jag är en mycket dålig förlorare?). 12 brädor kvar, irritationen växte, huvudvärken bultade, fingrarna var blåa. Jag bestämde mig att det går att måla dem med mellanbarnsenvishet. Vid ynka 5 st omålade kvar tog min målblandning slut igen.
Jag blev alltså bara nästan färdig med grundmålandet av hop nr 2. Jag for hem hungrig, trött och frusen. Och bestämde att jag äter lunch fast jag inte är klar med målandet, kl hade hunnit bli halv 5.
Målandet får lämna till den annan dag, jag har ju ändå en hop till, dvs ytterligare 315 brädor ogrundmålade. Så att det då är 320 istället gör inte så stor skillnad. De ska ju alla ytmålas också..
/Martina, när envisheten tog slut. Jag skapade en ny världsrevolution i mitt liv. Jag trodde nämligen att envisheten var oövervinnerlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar