lite besviken

Jag är lite besviken just nu. Jag har inte observerat min omgivning på hela sommaren, ja har bara hunnit med bygget, när blev det egentligen sommar?
Jag tog fredagen ledig från bygget för att hinna leka med mina syskonbarn och syrran, hälsade på farmor en stund ikväll.
När jag körde igenom Purmo, konstaterade jag att det är länge sen jag haft tid med något utan att behöva stressa. Den sista grusvägen hem till oss insåg jag att det har blivit höst. Björkarnas blad börjar gulna, grusvägen är full av stora gropar. När jag steg ur bilen hemma såg jag hunden, den ville ut på jakt. Till och med åkern här hemma är gul. Jag såg rönnbären på marken, ja minns inte ens att rönnen har blommat, så när hände allt detta? Jag hade glömt bort att nya jaktåret börjat, snart blir det duvjakt, andjakt och skogsfågeljakt, innan man hinner blinka får man bege sig ut och sitta på pass bland de andra älgjägarna. När ska man hinna med intressen, och när kommer några minuter extra tid?
Jag hade helt glömt bort att vi skulle få begsvärmehålet idag, jag hade slappnat av för mycket med barnen att jag inte unnade bygget en tanke. Det kändes skönt, men nu vet jag ju inte var hålet är, behöver jag då ångra min byggavkoppling?

Ikväll ska jag stressa iväg på hundmöte med Findus. Alla spetsar ska gå fint i ring. Jag har inte haft tid att träna hunden, det har fallit på pappa. Undrar hur mycket annat som har fallit på andra under tiden jag har varit uppslukad av husbygget?  
Jag uppskattar verkligen mina vänner som på något sätt ändå orkar hålla kontakten med mig, ringer och vill hitta på saker och träffas, kommer till bygget för att se att jag lever, kommer till bygget och hjälper till så jag ska hinna med annat. Jag är lyckligt lottad!

/Martina, ska lugna ner sig med byggandet en aning, så jag hinner leva. För, dagen som gått kommer aldrig igen.