For tidigt till Överpurmo där vi hade våra stockar som skulle sågas.
Vi sågade och sågade och sågade och sågade en lång stund, så nu har vi några brädor. Nu ska de bara torkas och hyvlas, lackas/laseras och sen får vi spika upp dem i taket. Förutsett att vi får ett tak att spika dem i.
Jag har alltid velat ha taket i helträ, inte vita pappersbitar som man inte vet när de kommer ner. (när trätaket kommer ner hör man det åtminstone).
| Brädorna, väntar på tork och hyvel. |
Det är en annan känsla än att gå in till Hartman och säga, "den där panelen ni annonserade för 0,92 €/m, skulle jag vilja ha fraktat till Kronoby nästa vecka."
| Snart får jag frakta mitt tak till Kronoby. |
Min systerson 3 år tröstade mig idag med att "Kevin kan no fix Ninas blie tå Kevi blir liti stöör" (Min bil dog idag, jag lämnade mitt på vägen.) Man vet inte när döden står för dörren. Men så länge jag väntar på att Kevin ska växa till sig så han kan återuppleva min bil, måste jag leva vidare och hoppas på att allt som dör återupplivas.
Min takpanel kommer troligtvis att få höra på ett sjuherrans liv när det kommer dit upp i taket, och sen under åren det hänger där... Det är kanske bra att mina förfäder inte vet vad det taket kommer att höra och utstå, vore kanske klokt att hämta ett tak från Hartman ändå?
| En nöjd far. Bästa pappa i världen. |
/Martina, far å såg meir tak imåro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar