onsdag 19 juni 2013

Gårrsåga

Idag var jag uppe med morgonsolen.  For jag ens och sova igår?
For tidigt till Överpurmo där vi hade våra stockar som skulle sågas.
Vi sågade och sågade och sågade och sågade en lång stund, så nu har vi några brädor. Nu ska de bara torkas och hyvlas, lackas/laseras och sen får vi spika upp dem i taket.  Förutsett att vi får ett tak att spika dem i.
Jag har alltid velat ha taket i helträ, inte vita pappersbitar som man inte vet när de kommer ner. (när trätaket kommer ner hör man det åtminstone).

Brädorna, väntar på tork och hyvel.
Det tar jättelång tid att laga ett paneltak, det blir dyrare än de vita pappersbitarna, och man vet inte i förhand om panelen blir bra, det finns kvistar, kan vara lite böjd.. Men takpanelen är eget, min farmors far planterade skogen, farfar gallrade ur skogen och min pappa högg stockarna till oss och jag hyvlar panelen. Jag vet varifrån mitt tak kommer, och vilket arbete generationerna har lagt ner i det. Det värdet går inte att mäta i euro. Allt är inte perfekt, men man ser att det har levt. Det har trotsat och uthärdat kalla vintrar, varma somrar och sett att hösten åter blir till vår.
Det är en annan känsla än att gå in till Hartman och säga, "den där panelen ni annonserade för 0,92 €/m, skulle jag vilja ha fraktat till Kronoby nästa vecka." 

Snart får jag frakta mitt tak till Kronoby.
Idag har varit en bra dag att vara vi sågen, det har förvirrat tankarna en stund. Mot eftermiddagen for jag och hälsade på min systerson, han älskar att få uppmärksamhet och att stå i mitten. Det var en fin kväll.

Min systerson 3 år tröstade mig idag med att "Kevin kan no fix Ninas blie tå Kevi blir liti stöör"  (Min bil dog idag, jag lämnade mitt på vägen.) Man vet inte när döden står för dörren. Men så länge jag väntar på att Kevin ska växa till sig så han kan återuppleva min bil, måste jag leva vidare och hoppas på att allt som dör återupplivas.
Min takpanel kommer troligtvis att få höra på ett sjuherrans liv när det kommer dit upp i taket, och sen under åren det hänger där... Det är kanske bra att mina förfäder inte vet vad det taket kommer att höra och utstå, vore kanske klokt att hämta ett tak från Hartman ändå?


En nöjd far. Bästa pappa i världen.

/Martina, far å såg meir tak imåro.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar